Nu var det dags igen, det var ett tag sedan jag skrev...
Jag skulle vilja veta om människor egentligen såg mig som en liten blåst ungjävel. Visst jag brukar inte falla för grupptryck, när mina kompisar är skitfulla är jag nykter, när alla är nyktra är jag däckad...
Men det är inte just bara det där med grupptryck som gör att människor är blåsta, utan det där med killar också.
Jag faller lätt för killar som kan snacka, och jag tror även att många andra gör det. Och visst, det finns ju säkert killar som är jättegulliga även när de inte öppnar käften, men en sådan har jag nog aldrig stött på.
Människor ställer sig slltid stora frågor gällande livet. En av mina stora frågor är, varför är jag så konstig? Varför kan jag bara inte leva livet?
Jag, som många andra människor och speciellt tonåringar, tycker illa om mig själv. Kanske inte på hur jag beter mig eller är mot medmänniskor, utan utseende och sånnt som är så jävla viktigt nu i vår tid. Jag trivs inte med min kropp och jag skulle vilja ändra på vissa grejer i ansiktet. Så iblan blir jag verkligen förvånad över när killar som är jävligt fina eller som kan få vilken blondin som helst ens lägger märke till mig. Visst jag kanske inte är så oattraktiv som jag själv ofta påstår, men jag trivs ju inte med mig själv. Nu låter jag väldigt utseendefixerad, men det är ju sånnt som man får ta när man föds i denna värld.
Någonting som jag tycker är mycket märkligt är vilka sorts typer jag dras till. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om hur en kille ser ut, bara jag inte blir äcklad av honom. Men ändå så dras jag till de som har utseendet men inte det andra som är så mycket viktigare. Det är alltid killar som det inte går så jättebra för, eller som har råkat ut för mycket i livet. Att jag dras till sådana personer kanske beror på mitt liv. Jag har alltid haft det ganska lungt, fått mycket av det som jag vill av mina föräldrar, och för det mesta följt regler. Jag har varit snäll mot andra människor eftetrsom jag ahr blivit uppfostrad att vara det, och jag har alltid respekterat de äldre. Sådana saker har gjort att jag inte har kunnat göra det som jag verkligen vill göra. Jag är typ tvungen att plugga hårt för att kunna få mina "belöningar". Jag älskar sport och djur, och även mycket annat som mina föräldrar inte vet om, och för att kunna göra det jag vill måste jag få höga betyg. Det är inte ett sådant liv jag vill ha. Visst jag är bra i skolan, får bra betyg och sitter med i elevrådsstyrelsen, men det ä'r långt ifrån något som gör mig glad. Jag skulle vilja leva ett liv alldeles utan föräldrar. Kunna resa runt eller bo på någon plats där jag känner mig bra. Kunna arbeta med skitsaker och inte bry mig om nån karriär osv...Det är så mycket som jag skulle kunna uppnå i mitt liv som jag inte kan på grund av alla dessa regler som egentligen inte finns om hur perfekt man skall vara. Jag vill inte vara perfekt, och jag är långt ifrån att vara det. Något som gör att jag älskar livet på ett sätt är adrenalinet. Vad skulle jag göra utan det? Kampsport har blivit något viktigt för mig, motorsport vill jag ha i mitt liv men jag kommer inte kunna få det förrens jag börjar käna egna pengar. Hästar ahr också betytt mycket. Att kunna gallopera som en galning över ängarna, vem kan motstå det? Det är saker som jag vill göra som inte är "fint" att tjejer att hålla på med, utan istället så dras jag till de som "får" göra det.
Jag tror att mitt val, eller mitt omedvetna val, av killar som jag dras till är hur deras liv ser ut. Ju farligare, desto bättre. Och det är faktiskt något som jag skulle vilja ändra på, men det är ändå inget jag skulle tänka mig att lämna. På något sätt så trivs jag med dessa "bad boys", så man får väll hoppas på att finna någon som inte utsätter en för för mycket skit.
Just nu tror jag iallafall inte att denne är funnen...
